2008-09-10

Mina första finstrumpor


Jag har alltid betraktat raggsockar (eller tjocksockar som vi säger därifrån jag kommer) som en förbrukningsvara och inget man lägger ner onödig tid på att tillverka. Efter att ha funderat länge och väl och skickat in en torped i Opals monter på Syfestivalen förra hösten för att få tag på blått opalgarn så satte jag igång - nu skulle det tillverkas FINA tjocksockar, som inte ens kan kallas tjocksockar längre för garnet är så tunt... Om ni undrar varför jag använde torped i opal montern så berodde det på att det var så otroligt många damer och klappade och kände så man nästan inte såg hyllorna. Jag hojtade helt enkelt "Ta nåt blått åt mig" och L hörsammade. Och hur blev då sockarna? Jo, jag är mycket nöjd med mina Sweetheart socks från Interweave Knit, och är så såld på mönsterstickade sockar att jag har inhandlat mig två böcker med sockmönster, Knitting vintage socks av Nancy Bush och Favorite socks från Interweave Press. Men nog är det som nåt speciellt med tjocksockar ändå.
/A-K

3 kommentarer:

Åsa i Skuttunge sa...

Dom blev verkligen väldigt mycket du - blå och med hjärtan! Verkligen vackra och passande.

ylva sa...

Vad fina! Det är något visst med att sätta på sig goa varma (om än lite tunnare än vanligt) sockar eller hur? särskilt när de har så snyggt mönster dessutom.:-)
Vi får väl se vad det blir här näst?

heidi sa...

stså fina dom är:)